Steg för steg mot framtiden - en tidigare proffsidrottsman tränar att gå i trappor efter allvarlig ryggmärgskada

Så länge han kan minnas har det 31-åriga ex-proffset i isracing Dmitri Tschatschin kört motorcykel, och gjorde så småningom en karriär av sin passion. Mellan 2004 och 2011 utövade han motorsport professionellt och var medlem i landslaget.

Dessutom var han proffs i isracing - en vintersport som sannolikt har sitt ursprung i Ryssland. Precis som Dmitri, som föddes i Moskva och kom till Tyskland när han var tre.

Dmitri är trefaldig tysk silvermedaljör och bronsmedaljör i Världscupen 2007 och han levde verkligen sin passion. Han är tacksam för att han fått uppleva och se så mycket tack vare sin karriär inom motorsporten. Men för cirka två år sedan, den 26e augusti 2016, hände olyckan som skulle förändra hela hans liv - under en träningsrunda i motorcross.

Olyckan inträffade när han skulle göra ett relativt harmlöst hopp över ett s.k. table. Denna gång hoppar Dmitri för långt, tappar greppet om fotstöden vid landningen, flyger över en brant vägg och landar på ryggen. När och var exakt som förlamningen inträffar minns inte Dmitri. Hans knä krossas, han bryter den 12e bröstkotan och drabbas av en kompression av ryggmärgen, en skada på ryggraden, som leder till en s.k. inkomplett förlamning av benen och den nedre delen av kroppen.

Sedan olyckan sitter Dmitri i rullstol. "När jag låg på sjukhuset sa jag att jag skulle vara uppe och gå inom tre månader. Och att jag skulle köra motorcykel igen. Det var det första jag sa. Men nu vet jag att det tar lite länge tid," säger 31-åringen. Han forsätter:

• "Jag hade slitit av ledband, brutit nyckelben och så vidare tidigare. Men det var småsaker. När jag hade brutit nyckelbenet blev jag opererad och två veckor senare körde jag det tyska mästerskapet. Att bli förlamad i benen, att något så drastiskt skulle hända en, det räknar man inte med. Men okey, det är en ny uppgift i livet och det som inte dödar en gör en starkare."

Man talar om en inkomplett förlamning när ryggmärgen inte har klippts av helt och hållet. I ett sådant fall finns det fortfarande enstaka nervkontakter kvar. Beroende på var skadan sitter och hur allvarlig den är kan viss funktionalitet finnas kvar vad gäller känsloförnimmelser och rörelseförmåga. Därför är det möjligt att personer som drabbats av en inkomplett förlamning kan arbeta upp förmågan att förflytta sig på egna ben, även om de måste använda hjälpmedel som rollator, käpp eller kryckor.

Direkt efter olyckan låg Dmitri på sjukhus i två veckor. Sedan åkte han till Murnau för en första rehabiliteringsomgång innan han tillbringade två månader på en rehabiliteringsklinik i Passau. Här fick han för första gången efter olyckan testa att stå på benen själv. Även om han gjorde ett första försök att gå i en trappa, var det i det läget nästan otänkbart.

Efter att han gjort vissa framsteg på rehabiliteringskliniken, påbörjade han en 14 månaders rehabilitering där han fick en timmas fysioterapi varje dag, plus massage, gymträning och elektrisk stimulans av musklerna. Detta var en bra förberedelse inför vistelsen på rehabiliteringscentret Geerlofs i Pforzheim.

Sedan i april 2018 är Dmitri inskriven som patient på rehabiliteringscentret Geerlofs i Pforzheim, och får sex timmars terapi varje dag. Han berättar: "På dessa sju veckor som jag har varit här har vi uppnått så mycket som skulle vara nästan omöjligt någon annanstans, eftersom man bara inte kan få den här typen av intensiv terapi - dessa sex timmar om dagen med terapi, de hjälper otroligt. Ingenting av den tidigare behandlingen går att jämföra med vad vi gör här."

Sammanlagt spenderar Dmitri 14 veckor på rehabiliteringscentret Geerlofs. Här tränar man inte bara på att gå på jämna ytor utan också på att gå i trappor. Alltsedan sommaren 2017 har rehabiliteringscentret Geerlofs haft trappassistenten AssiStep installerad i sitt trapphus för tillsammans med patienter, terapeuter och AssiStep träna patienterna i att gå i trappor säkert och med gott stöd.

Trappassistenten liknar en rollator, men för trappor. Patienten får stöd genom att hålla i handtaget och kan därmed koncentrera sig på att gå i trappan säkert och med gott stöd. Dmitri beskriver sitt första intryck av AssiStep såhär:

• "Den funkar jättebra, den gör det mycket lättare att gå upp och ner i trappan, den ger dig en viss säkerhet och det var positivt - mycket postivt. Det är svårt att lita på något du inte känner till ännu, om du inte kan kontrollera dina ben 100% ordentligt. Men efter det tredje steget visste jag hur jag skulle hålla, hur jag skulle använda den rätt, och då kände jag mig säker. Man måste testa och pröva och lära känna den och sedan går det. Det är mycket lättare än med ett vanligt trappräcke. Absolut - man får snabbt förtroende för AssiStep."

För att träna på att gå i trappor utan AssiStep måste du lägga all kraft och ansträngning i armarna, som du använder för att hålla dig i trappräckena på båda sidorna. Dmitri förklarar:

• "Du fattar det inte innan, det är först när du börjar träna med ett sådant här redskap och märker att ok, det kommer kraft från någon annanstans." Om du sitter i rullstol en längre tid så skaffar du dig den dåliga vanan att göra allt med armarna. Det borde man verkligen inte göra. Den stora fördelen med AssiStep är att du måste arbeta själv med benen, vilket ger terapi och träning, och det är ju det som är verkligt viktigt."
  

Om rehabiliteringskonceptet på Geerlofskliniken säger Dmitri:

• "Det är unikt - det finns ingenting liknande någon annanstans i Tyskland. Jag har undersökt och samlat mycket information om många olika centra. Men ingen gör som här." Dmitris mål efter de 14 veckornas terapi på kliniken är att kunna ta några steg själv, enbart med stöd av en rollator.
  

Trots den ödesdigra olyckan berättar Dmitri att hans vardagsliv inte förändrats så mycket och att han fortfarande gör det han vill och gillar - så gott det går. Han behöver lite mer tid för allting och när han träffar på trappor någonstans behöver han hjälp. Även om han inte själv är aktiv inom motorsporten består hans liv fortfarande av motorsport. Dmitri arbetar som tävlingsledare vid speedway events och hans mål är att bli lagledare för landslaget. En gång motorsport, alltid motorsport!

• "Att sitta i rullstolen och stirra på en vägg och gråta var inte målet från första början" förklarar han.

Ett annat mål är att kunna gå igen, även om det är med hjälpmedel.

• "Det behöver inte vara 10 km eller ens 3 km. Det räcker om det bara är 100 m i början. Det viktiga är att det fungerar och att det fungerar utan att någon hjälper mig. De första stegen är inte så långt borta. Men det kommer att krävas tid, mycket kraft, mycket svett, mycket ambition, mycket tålamod och så motivationen, som definitvt redan finns där."
  

Fördelarna med att ha AssiStep installerad hemma beskriverDmitri så här:

• "Installerad hemma - för säkerheten, förstås. När du har kommit så långt, då kan du gå i trappan utan att någon är där och stödjer dig eller passar på dig. Det funkar. Den stora fördelen är egentligen mental, i huvudet - att du helt enkelt kan lita på den. Du behöver bara känna på den en gång. Du behöver bara använda den en gång, och sedan kan du faktiskt lita på AssiStep. Att man som förlamad, men med lite funktion kvar i benen, faktiskt kan gå i trappor med den, är verkligen den största fördelen man kan ha i denhär situationen."

Om att använda AssiStep som terapi och träningsredskap säger Dmitri såhär:

• "När du ska hålla i dig med händerna på trappräcket:
  • Nummer 1: Var hittar du två trappräcken på båda sidorna som du kan nå båda två? Det är det första problemet.
    
  • Nummer 2: När du drar dig upp med händerna på trappräckena så arbetar du framför allt med armarna och lägger ingen vikt på benen.
    

• Det betyder att du lätt kan halka när du går utför trappan. Och med AssiStep händer inte det eftersom du lägger hela vikten på benen. Detta är en stor fördel med AssiStep. Den är som en liten hjälpreda som inte passiverar dig som en trapplift, där du bara sätter dig, trycker på knappen och åker upp och ned, utan som faktiskt kräver att du gör något själv. Du håller i AssiStep för balansen. Om du faller bakåt kan du hålla emot. Du måste göra mycket själv, och för mig är det en stor fördel. Om du kan röra benen lite, men har problem med balansen, då är den ideal."

Dmitri vill själv använda AssiStep privat, eftersom hans mål att gå utan några hjälpmedel fortfarande är långt borta, och han vill gärna fortsätta att träna på att gå i trappor.

Vad gäller framtiden, så önskar sig Dmitri att ha hälsan och att han når sitt mål att kunna ta några självständiga steg.